Travtakt i tölt

När en häst i tölt söker sig mot det diagonala (samma som i trav) rörelsemönstret kallas tölten för travaktig. Vissa hästar har väldigt lätt att gå på detta sätt och måste precis som den passaktige hästen tränas för att hitta riktig takt. Om hästen alltid går travaktigt är den travaktig i sin tölt. Om hästen för korta moment hittar detta rörelsemönster kallar man det för att hästen går isär i tölten eller tillfälligt blir diagonal.

Även travtakt beror ofta på att hästen har en viss styvhet i nacke och rygg. Kan också ha bristande laterala gångartsanlag. Kan också vara så att anlagen finns men att hästen har blivit feltränad och ej lärt sig att arbeta med de rätta musklerna.

Om en häst som är lite stel i kroppen eller har haft svårt att slappna av och arbeta lösgjort i tölten, blir lite travaktig i träningen behöver man inte bli så orolig. Jag brukar kalla det för positiv travtakt. Alltså inget generellt fel i grundtakten.

Hästar som har lätt för att bli travaktiga i tölten har ett rörelsemönster i hasen som skiljer sig från den passaktiga hästen. Den passaktige föser gärna in bakbenet långt under sig med ganska rak has. Den travaktige vill gärna böja benet i hasen och vinkla det som en travande häst gör. Vi kan inte ändra på hästens förutsättningar för rörelse i hasen men vi kan utbilda den till att bära mer vikt. Vi kan också träna den travaktige till att fösa in bakbenet i stället för att lyfta och kröka på hasen. Ofta leder detta till att hästen av misstag kommer i en alltför hög form och arbetar med underhalsens och bukens muskulatur. Ryttaren tappar då kontrollen över hästens sätt att arbeta med rygg och lårmuskler. I värsta fall kommer även travtakten som man försökte träna bort tillbaka med förnyad kraft och mycket svår att arbeta bort. Det gäller att ha kontroll över att hästen bär vikt och samlar sig i träningen och hela tiden är aktiv i ryggen.

Hästen tar ofta för korta steg och är obenägen att skjuta in bakbenet under kroppen. När bakbenet landar är frambenet för sent i rörelsen. Frambenets kota är kvar under hästens kropp fortfarande och har långt fram till att passera framknäet. Hästen har fallit fram på framdelen och kommit för djupt i formen. Den söker det diagonala rörelsemönstret. Strecket blir kort.

Det som kännetecknar travtakt är alltså att bakbenets hov och frambenets knä närmar sig varandra i fasen då bakbenet förs framåt för att trampa in under hästen. Avståndet blir då kortare. När bakbenet sen landat dras avståndet ut och frambenet fortsätter framåt. Det ser ej längre ut som bakbenets hov skjuter frambenets knä framför sig. Strecket behåller ej längre sin jämnhet utan blir omväxlande långt och kort i rörelsen. Sammanhanget är borta, det finns inget kugghjul.

Jämförande bild i samma sekvens.

Hästen trampar djupare in under sig och bär mer vikt även om framdelen bör lätta ännu mera. Aktiverat bakbensmuskulatur och ryggmuskler. Formen är fortfarande något rak och lång men ej i motstånd eller överdrivet hög. När bakbenet landar är frambenet i sitt högsta läge och kotan passerar knäet.

Travtakt kan förhindras genom att hästen lyder de samlande hjälperna och bjuder gott framåt, t.ex. inför en tempoökning, eller de första stegen i en tempoökning. Den kan också uppnås genom att öka samlingen i skritt innan igångsättning av tölt. När styrkan och tekniken hos hästen har förbättras blir tölten mindre ansträngd och hästen kan arbeta med lätthet med bakbenen. Hästen blir då också lösare och ledigare i frampartiet. Formen blir bättre och rörelserna större och mjukare. Eftergift bak har gett eftergift fram. Om hästen ej lär sig tekniken utan bara spänner sig blir rörelserna stela och hämmade.

Se det i rörelse!

Det tar ca. 4 minuter med ett 56k modem.

Olika rörelsesekvenser i travaktig tölt ger mycket olika avstånd mellan bakhov och samma sidas framknä.

När bakbenet lyfts för att föras framåt in under hästen är frambenet kvar för länge i backen. Avståndet blir mycket kort i vår tänkta linje. Fram och bakhov ser ut att mötas.

Jämför samma sekvens i ren tölt. När bakkotan passerar höften är frambenets läge mycket längre fram i rörelsen.

I ren tölt ser aldrig bakhov och framhov ut att mötas. Streckets längd är alltid lika långt .

När frambenet går ner för landning har bakbenet stått länge i backen. Avstånd i vår linje har blivit stort. Strecket är nu mycket långt

Streckets längd varierar aldrig så här mycket i en häst som går i ren takt.

Tillbaka