Trav

Trav har ett rent och enkelt rörelsemönster. Diagonal-sväv-diagonal-sväv. Diagonala benpar hör ihop. Gör samma rörelse samtidigt.

Om traven är ren kommer frambenets hov alltid att vara i jämnhöjd eller över det diagonala bakbenets hov. Svävet skall vara tydligt.

Om hästen har stora och framåtgripande rörelser kommer frambenet att lyftas mycket högre än bakbenet.

Trots att frambenet lyfts högre än bakbenet i trav kommer de att landa samtidigt i backen. Rörelsen framåt är densamma.

Se det i rörelse!

Det tar ca. 4 minuter med ett 56k modem.

4-taktstrav

Nästan alla hästar har ojämna diagonaler. Detta känns tydligt om man försöker rida lätt i traven. Den ena diagonalen hamnar man lättast på och lättridningen känns stadig. Den andra diagonalen kan vara osäker och svår att finna stadig rytm i. Har hästen bra trav är inte skillnaden så stor men om traven är svag kan det vara nästan omöjlig att hitta båda diagonalerna. Eller snarare man får vara glad om man hittar en. När jag nu säger diagonalerna menar jag dunsen i backen när det diagonala benparet slår i backen samtidigt.

Om traven är oren slår det inte i någon diagonal i backen, dunsen uteblir. "Vilken mjuk trav" kan man höra ryttare utbrista. Men vad är det då som händer, hästen travar ju trots allt eller ser i alla fall ut som den gör det.

I 4-taktstrav landar inte det diagonala benparet samtidigt i backen. Frambenet landar före. Det sammanlänkande strecket lutar framåt nedåt, vilket det aldrig gör i ren trav. Observera också hur jämnt och fint den andra diagonalen lämnar backen.

Ofta är en diagonal ordentligt bruten medan den andra fortfarande är intakt. Detta borde egentligen kallas 3-taktstrav men det gör det inte. Det kallas också 4-taktstrav. 3-taktstrav är otroligt vanligt. Även bland "rent" travande hästar. Avvikelsen bland dem är dock så liten att vi ej kan se det med blotta ögat. Det avslöjas först om vi tittar på film taget med höghastighetskamera.

De diagonala benparen skjuter inte heller ifrån samtidigt utan frambenet lämnar backen först. Hästen får svårt att gå med bärighet och schvung. Observera hur jämnt den andra diagonalen landar i backen.

Om hästen får ännu större avvikelse i hur den skjuter ifrån sig med bakbenen blir taktavvikelsen ännu större. Man kallar detta för att hästen rollar. Hästen ser då halt ut.

Se det i rörelse!
Det tar ca. 4 minuter med ett 56k modem.

4-taktstrav omvänd

Jag ska inte försöka ge mig på att förklara alla tillfällen när trav blir 4-taktig omvänt. Det är så enkelt att jag inte vet när det inträffar. Jag menar då omvänt vad jag talat om tidigare. I en ren trav ska hästen landa i diagonalen samtidigt. Med omvänd 4-takt menar jag att BAKBENET landar först.

Generellt törs jag nog påstå att om hästen har en god trav vad gäller takt och ev. form blir det så att BAKBENET landar något före när man accelererar. Spelar detta någon roll, kan man fråga sig. Nej men det är intressant. Även den mest bombsäkra travare har här ett oväntat register av taktavvikelser. Thengill som är mycket duktig vad gäller takt och sväv i trav. Går också i en hyfsad form. Jag gör en markerad halvhalt och ökar sedan tydligt tempot. Vad händer?

Endast något steg efter signal om ökning. Bakbenet landar uppenbart före frambenet i landningen. Denna diagonal ska ju vara samtidig.

Om hästen vinklar in bakbenen ordentligt i påskjutet i samband med accelerationen och lyfter sig uppåt-framåt går det så mycket energi till detta att kraftåtgången bak blir mycket plötslig. Följden blir att hästen sänker bakdelen i påskjutet precis som en travare i starten. Ridhästen får till skillnad från de flesta travare använda sin överlinje i en välvd form och så länge hästen är lätt i handen går kraften vidare uppåt-framåt.

Ytterligare några steg in i ökningen som nu är klar och vi har här ett jämnt tempo. Kanhända viss omvänd 4-takt finns kvar men det skulle vi behöva en höghastighetskamera till. Omöjligt för ögat att uppfatta. Känslan när man rider är fortfarande framåt-uppåt.

Om hästen skulle lägga sig i handen och bli framtung går kraften från bakbenen mer till påskjut framåt i stället för framåt-uppåt. Traven blir då 4-taktig på det vanliga sättet d.v.s. frambenet landar först. Att hänga i bettet är lätt för hästen. Den får då precis som en travare hänga fram för att kunna skjuta på bak. Hästen tar emot sig med frambenen och rörelserna blir flacka. Hästar med mycket bra aktion kan fortfarande behålla den stora gången men det är ändå en känsla av nedförsbacke för ryttaren. Det kallas för slängtrav och jag har ingen bild på detta. Konstigt??

Att smida eller "slå i sko"

Ibland klonkar det järn emot järn när man rider i trav. Hästen smider heter det. Bak och framsko möts och det säger "klonk".

Om inte frambenets hov hinner undan snabbt nog kommer bakhoven att slå i.

Bild: 2.tr jämn smid2.JPG

Denna gång gick det bra men om framhoven hade varit på väg upp när bakhoven var på väg ner och de kommit för nära varandra hade hästen smidit. De flesta hästar breddar dock sina bakben för att inte slå i frambenen.

Vanligt med smidning är det på hästar med stora rörelser. Unga hästar som kliver iväg innan de fått tillräcklig balans. Även om hästen är formad korrekt och använder sin överlinje så kan den smida. Särskilt om hästen är lite kort i ryggen, har långa ben och stora rörelser. Man kan prata med sin hovslagare om problemet och pröva sig fram med olika lösningar. Att korta av tålängden något antingen bak eller fram eller både och kan hjälpa.

Många tävlingsryttare tror att det är avdrag om hästen smider. Det är det inte. Det är orsaken till att hästen smider som är det viktiga. Är hästen på framdelen och springer iväg från ryttaren är det ett problem oavsett om det hörs eller inte. D.v.s. det är inte värre för att hästen också smider. Givetvis är dock risken för att det uppmärksammas större. Domaren både ser och hör att något kan vara galet.

Går hästen i fin form ska det inte ha någon betydelse men naturligtvis vill vi inte att hästarna ska smida. Många hästar smider när de kommer upp i ett tempo där de inte längre har en bra form. De faller på framdelen och har inte samma bärighet. Att slå i sko stör helhetsintrycket och det bästa är att ryttaren kan hitta ett tempo där hästen inte smider.

Tillbaka