Gångartskolan

Skritt

Skritt har du fördelen att det går långsamt. Man har gott om tid att hinna med att se vad som händer. Man bör ändå fokusera på några viktiga punkter så att man vet att man tittar på rätt saker. För det första måste skritten vara ren i takten. För att försäkra sig om det kan man titta på följande sekvens.

När bakbenet går ner för landning ska frambenet just lämnat backen. Skenorna skall bilda ett V. Då är takten ren.

Om hästen tar korta steg blir givetvis avståndet mellan fram- och bakben större och V:et något öppnare i sin vinkel.
I skritten vill man att hästen ska bölja och tänja i hela kroppen. Skritten ska gå som en vågrörelse genom bålen. Gunga och svinga i höften hänga och tänja i armbåge och bogparti. Hästen ska sträcka ut benen i varje steg.

I en bra skritt lämnar hästen bakbenet ordentligt bakom sig och sjunker ner i höften innan benet lyfts. Hästens has rätas ut och sträcks bakåt.

Hästens förmåga att böja och räta på hasen samt gungningen i höften är en viktig del av skritt kvaliteten. Eftersom hästen alltid tar lika långa steg med bak- som med framben blir också frambenets steg bra om bakbenets steg är långt.

Vi vill inte bara att hästen ska lämna benet bakom sig. Vi vill också att hästen stegar gott inunder sig. Inte för att samla sig och bära vikt utan för att vinna steglängd. Om hästens rygg är aktiv i detta skede böljar hästen. Om hästen sänker ryggen blir rörelsen något stel även om steglängden blir densamma. Hur vet man då om hästen stegar gott?

Om hästen passerar sin egen höft i steget framåt är det bra. Desto mer desto bättre. Hästen ska sträcka halsen något framåt och gå med eftergift.

Skritten är den gångart som är svårast att påverka som ryttare. Har hästen korta steg av naturen finns det inte så mycket vi kan göra åt detta utom att rida hästen i lämplig form och hitta ett bra tempo. Beror de korta stegen på psykisk spänning kan skritten förbättras avsevärt när hästen slappnar av.
När hästen stegar framåt beror steglängden på flera saker. Hästens förmåga att gunga och tänja på kroppen och hästens benlängd. Hur nära frambenets hovspår bakbenet kommer beror också på hästen rygglängd. Det avstånd som blir när bakbenet passerar frambenet kallas för hästens övertramp.

Övertrampets längs ska inte överskattas. Det är en kombination av hästens förmåga att tänja sig, benlängd och rygglängd. Här ser vi ett helt normalt övertramp men det är inte det som är avgörande för skrittkvaliteten. Frambenets hovspår är markerat med blått.

En passaktig häst får ofta ett stort övertramp. Hästens överdrivna laterala rörelsemönster gör att hästen har lätt att fösa in bakbenen ofta med raka haser. Skritten är ofta i dessa fall stel. Hästar med långa ben och kort rygg får också ofta ett stort övertramp utan att de för den sakens skull behöver vara mjuka och sviktiga i gången. Det gäller att fokusera på rätt saker och då kommer vi att märka att bra skritt ofta har ett bra övertramp men inte alltid. Ibland är övertrampet hos en häst som skrittar mycket bra inte särskilt stort.