Pass

I passen är hästens förmåga till frånspark med bakbenen och sväv mycket avgörande. Hästen måste dessutom vara smidig , snabb och ha lätt för ett lateralt rörelsemönster. Att bara vara benägen till laterala rörelser utan de båda övriga egenskaperna ger inget annat än en grisepassare. Det är också lätt att hästen inte får utveckla sin talang på grund av ryttarens oerfarenhet. Hästen måste också ha ett psyke och vilja att gå i pass.

I passen ska hästen sträcka ut bakbetet i en kraftig frånspark….

…. för att i nästa ögonblick sträcka ut bakbenet och hästen kommer till ett sväv. Det andra bakbenet vinklas kraftigt in under hästen. Hästen lägger en spänning i kroppen som gör att svävet förstärks.

För att försäkra sig om kvaliteten i svävet kan man fokusera blicken på den landande bakhoven. Desto högre upp hoven befinner sig i svävet, desto bättre är det. De flesta hästar fryser även till i rörelsen i detta moment. Här har bilden fångat hoven exakt innan landning. Jämför svävet på bilden ovan.

Desto mer hästen kan vinkla in sitt bakben under magen desto större blir svävet. Vi tittar på en sekvens där bakbenet vinklas in under hästen innan det passerar under magen.

En utpräglad passhäst sträcker fram halsen mer och böjer sin has mer än vad Frami gör här. Hos kompletta femgångare är numera detta rörelsemönster som Frami visar här mer vanligt. Frami går här i pass i en ganska rest form som ger ett lite mindre sväv än vad den utpräglade passhästen kan prestera.

Det är upp till ryttaren att få hästen att hitta rätt form i passen. Ofta kan hästens form vara helt avgörande för passens kvalitet både vad gäller takt och tempo.

Foto: Ingela Bjurenborg

Här har Denni fått Frami i en mer utsträckt passform. Halsen är inte lika rest som ovanstående bilder. Detta ger omedelbart följden att svävet och påskjutet förbättras. Hästen har lättare att hänga med bakkotorna i luften innan ländning när formen är lägre. Att en häst varierar mycket i sin teknik beroende på hur formen blir är lika vanligt i pass som i alla andra gångarter.

Man talar om att ryttare måste lägga rätt spänning i hästen. Att lägga spänning i hästen innebär att man får hästen att bli lateral i rörelsen. Helt enkelt att med sänkt bakdel och god bjudning ta för sig med samsidiga rörelser. Förmågan att hitta rätt spänning är ofta avgörande för hur formen blir. Man vill att hästen ska sträcka ut och inte komma för högt med nacken. Att få rätt bjudning och balans hos hästen i dessa höga tempon kräver stor känsla och talang hos ryttaren. Även hos betraktaren krävs en viss träning för att tillfullo uppskatta god ridning i pass. Att fokusera blicken på rätt saker underlättar. Ofta kan man redan i de sista galoppstegen innan passen se om ryttaren får rätt spänning i hästen eller inte. Galoppformen ska vara på väg att sträckas ut inte komma uppåt. Hästens form är bara en del av passkvaliten. Tyvärr finns det hästar som går i ren tölt i typisk passform och hästar som går i bra pass i en mycket rest form även om det inte är så vanligt. Tar man fokus även på ena bakkotan i svävmomentet så får man oftast en någolunda uppfattning om svävets kvalitet och därigenom även passens kvalitet.

Att inte ha den starka laterala rörelsen i kroppen gynnar oftast de övriga gångarterna. Det finns dock hästar med utsökt passteknik som dessutom har starka övriga gångarter även om det är mycket ovanligt.

Man kallar pass som blir svag i svävet för att den är fyrtaktig. Nu är det upp till betraktaren att avgöra HUR fyrtaktig passen är d.v.s. HUR stort/litet svävet är. Desto mindre sväv desto mer fyrtakt. När svävet helt försvinner är det bara fyrtakt kvar och hästen närmar sig mer och mer ren tölt.

Det ögonblick frambenet lämnar backen är diagonala bakbenet högt över backen. Hästen kommer att få ett högt och tydligt sväv. Den kraftiga bakbensrörelsen ger mycket god fart. Hur fort kan det gå? När ögonen tåras av fartvinden är man nöjd.

Den mer utpräglade passhästen har en mer utsträckt form. Nos och nacke sträcks fram och hästens spänning blir mer horisontell, dvs hästen ligger i pass i en lägre form. Bakbenen vinklas in djupt under hästens buk med gott avstånd till backen. Den snabbe passhästen måste förutom ha god teknik även vara vig och ha viljan att gå i pass.

Det ska också vara något skoningslöst över pass när den är som bäst. Ryttare och häst ska vara fullständigt överens, hjälperna små och det är mer fråga om ett mentalt sinnestillstånd. Som åskådare ska man få känslan av att om det skulle stå en betongvägg i vägen skulle det bara vara smulor kvar av den då ekipaget passerat och de är långt, långt borta innan dammet lagt sig.

Tillbaka