Rörelsemönster i tölt



Oavsett vilket tempo man väljer att rida tölt i är fotförflyttningen givetvis lika. Däremot kan hästens rörelsemönster skifta beroende hur mycket hästen kan samla sig respektive hur mycket den kan sträcka ut i ökningar. Även om inte fotförflyttningen ändras så ändras stöttefaserna. Det vill säga hur länge hästen vilar på ett respektive två eller t.o.m. tre ben. Jag vill visa på hur hästen använder sin kropp i arbetstempo tölt och ökat tempo tölt.

Arbetstempo tölt

I en god arbetstölt ska hästen vara gott samlad. Att komma igång i en god arbetstölt kräver ofta att ryttaren kan få hästen att trampa inunder sig med bakbenen innan igångsättningen. Hästen bakhovar smyger sig då sakta fram under hästens höft och in under buken. Vinklingen i hasen ökar. Här visar Johan och Askur från Håkansgården hur det kan se ut. Överlinjen ska vara lång och väl rundad. Självbärigheten kontrolleras av att hästen är lätt i handen. Hästen blir som en ballong. Översidan buktar uppåt. Undersidan av halsen och bukens linje är kortare.


Bild 1 Askur Bild 2 Askur
Halt efter ryggning med eftergift och god resning. Vid drivning ska hästen svara med att sänka sin bakdel.


Bild 3 Askur
Ridning fram i tölt med väl vinklade bakben.

Hur arbetar egentligen hästen med sin kropp i tölt. Kan tölten bli för samlad? Svårt att veta. Det är inte så många hästar som samlar sig och fortfarande är lösgjorda.

Vi ska ta och titta på hästen i de olika momenten i arbetstölt. Johan rider här Halastjarna från Tjusta.

Bild 4 Halastjarna Bild 5 Halastjarna
Strax innan ytter bak ensamt bär all vikt. Hästen ska då ge en känsla av uppförsbacke. Vilket förstärks här. Fortfarande finns den fina hållningen kvar. Hästen ska bära sin överlinje även när frambenen landar i backen.


Bild 6 Halastjarna
Gott undertramp och behärskade luftiga rörelser kännetecknar en god arbetstölt. Man får en känsla av att manken lyfter uppåt i varje steg. Ett visst lateralt rörelsemönster kan här anas.


Bild 7 Halastjarna Bild 8 Halastjarna
Manken som högst och... ...manken som lägst.


Mest en förnimmelse man får men man kan jämföra med skogskanten i bakgrunden. Dessa ger en böljande rörelse genom hästens kropp. Ett tecken på lösgjordhet. Spända eller stela hästar saknar detta böljande. Mjukhet och smidighet är en oerhört viktig egenskap för att en rörelse ska bli vacker.

Det är också så att det är oerhört kort tid som hästen står på ett ben. Frambenen står nästan inte alls ensam i backen utan bakbenen går omlott. Se bild till höger ovan. Bakbenens tid ensam i backen hinner man faktiskt se

Bild 9 Halastjarna
Man hinner se den tid då hästen står på bara ett bakben.


Det kan mer bero på att frambenens aktion är högre och kommer längre från backen. Däremot ser det ut som om hästen har tre ben i backen i arbetstölt. Jag tror inte att alla ben har lika stor tyngdpunkt. Det ena bakbenet hinner gå upp på tå innan det andra har hunnit landa ordentligt.

Vi ska nogsamt följa ett exempel på en töltigångsättning av Johan och Askur.

Bild 10 Askur
Här har Johan gjort en halt och ryggat några steg.


I ryggningen som i det här läget är samlande eftersom Askur tar kortare steg bak än fram, blir bakbenen ordentligt vinklade.

Bild 11 Askur
Se den fint välvda och rundade överlinjen som hela tiden är på plats.


Vidare ett steg ryggning till

Bild 12 Askur Bild 13 Askur
Nu är alla benen oerhört tätt ihop. Vad händer om man fortsätta de samlande hjälperna?


Askur börjar trampa diagonalt sakta framåt.

Bild 14 Askur Bild 15 Askur
Först ena diagonalen Sedan den andra diagonalen


Sakta framåt steg för steg

Bild 16 Askur Bild 17 Askur


Det finns bara en högre grad av samling och det är piaff på stället. Då räknar jag inte in rörelserna över marken eller levaden. Det är när hästen med väl krökta bakben välver sin överlinje och "sätter" sig med böjda framben som hålls ovanför backen. Hästen ska här sitta kvar på ryttarens kommando.

Bild 18 Askur
Askur går här inte in i en levad utan tar mer ett litet språng uppåt. Men med lite mer träning får vi nog snart se det också.


Hur ska vi nu härifrån komma fram i tölt? Jo vi minskar på de samlande hjälperna ger tecken framåt. Hästen bjuder nu framåt , ej längre uppåt, resningen är bibehållen och manken hög.

Bild 19 Askur
Det ska kännas som om hästen bär mycket vikt på bakbenen och går på tå framtill.


Bild 20 Askur
Ett visst diagonalt rörelsemönster kan här urskiljas. Vissa hästar blir mer laterala i samling andra mer diagonala.


Bild 21 Askur
Efter några steg är takten helt ren med fantastisk aktion och form.


Redan efter några steg orkar inte hästen hålla den samlingen längre. Tölten är fortfarande visserligen underbar.

Bild 22 Askur
Uppförsbackekänslan är mycket stor.


Viktigt att hästen hela tiden behåller lösgjordheten så att den kan bölja i hela kroppen. Spänner sig hästen kan det visserligen fortfarande bli stora rörelser men stela och hästen ser ansträngd ut på ett negativt sätt.

Ska vi verkligen begära att hästarna ska gå så här i 250m i ett tölt T1-program eller V1. För att inte tala om finalen där hästen i 1km ska gå i arbetstölt. Dags att tänka om?!?!

Ökat tempo tölt

När hästen ökar tempot i tölt ökas också steglängden. Bakbenen träder djupare in under hästen. Hästen ger inte längre intryck av att stå på tre ben utan tiden på ett ben är mera markant.


Tiden på ett ben i förhållande till tiden på två ben ökar när tempot blir större. Hästens rörelser med frambenen förstärks framåt.


Steglängdsökning är en del av tempoökningen.

Här kan man tro att det ligger passtakt och lurar eftersom frambenets kota har gott och väl passerat frambenets knä. Så är det inte för hästen har vid det här laget stått så länge på bakbenet att nästan all vikt är förskjuten dit. D.v.s. bakbenet har inte precis landat. Att hästen bär vikt på bakbenet ser man på den sänkta kotan. Det diagonala frambenet är också rakt och på väg att lämna backen. Kameran hinner helt enkelt inte med i detta höga tempo. Dessutom är det så att när frambenets kota är på sin högsta punkt behöver det inte längre vara när hoven är rakt under framknäet. Hästar med stora framåtgripande rörelser fortsätter att stiga uppåt med kotan efter att de har passerat sitt framknä. Takten är fortfarande ren på dessa hästar.

Här skulle man kunna tro att hästen är passaktig, men kotan har ännu inte passerat framknäet och nått sin högsta punkt.


Just när bakbenet landar ska frambenets kota vara under knäet. Hästar med stora rörelser kan ibland fortsätta uppåt med kotan om rörelsen framåt är stark. Här är det inte så men tendensen finns.


Nu bär i och för sig inte hästen så mycket vikt utan skjuter mer på framåt. Vi har inte längre bara samling utan också påskjut.

När hästen kan skjuta på ”framåt-uppåt” då har vi rätt balans i den ökade tölten. Hästen är mjuk i kroppen och böljar framåt. Skulle hästen ge ett intryck av att falla på framdelen, sänka nacke och hela bogpariet blir inte rörelserna lika framåtgripande. Här kommer givetvis hästens egen talang in men det ligger mycket ridskicklighet bakom att visa en tekniskt riktig ökad tölt.

En god teknik i haserna är önskvärt för att kraften framåt-uppåt ska bli maximal. God vinkling ger smidigare tölt.

Vissa hästar har så stora rörelser att framhovens sko tenderar att slå i den egna armbågen. Det vill vi givetvis inte ska hända och i de allra flesta fall viks hoven något utåt. Se bild tidigare ovan.

Kraftig vinkling i hasen med bibehållen resning och lätthet i frampartiet. Ryttaren helt stilla hela tiden.


Det mest kännetecknande för en god visning är när man bara ser hästen inte ryttaren.

Man ska inte stirra sig blind på hästens hållning och frambensaktion. Den riktigt goda tölten sitter i hur hästen arbetar med sina bakben och höfter. Har hästen en god exteriör och stora rörelser blir det vackrare att se på men ridtekniskt kan även en häst med mindre rörelser och sämre exteriör röra sig på samma sätt även om det inte blir lika vackert att se på. Hästens halsansättning är också viktig. Ni kan själva fundera på vad som är bäst i ovan nämnda exempel. Johans ridning, Halastjärnas rörelser eller hennes exteriör.

<< Tillbaka till ridteknik

© Landsberga islandshästar