Rörelsemönster i tölt
Ridning fram i tölt med väl vinklade bakben. Hur arbetar egentligen hästen med sin kropp i tölt. Kan tölten bli för samlad? Svårt att veta. Det är inte så många hästar som samlar sig och fortfarande är lösgjorda. Vi ska ta och titta på hästen i de olika momenten i arbetstölt. Johan rider här Halastjarna från Tjusta.
Gott undertramp och behärskade luftiga rörelser kännetecknar en god arbetstölt. Man får en känsla av att manken lyfter uppåt i varje steg. Ett visst lateralt rörelsemönster kan här anas.
Mest en förnimmelse man får men man kan jämföra med skogskanten i bakgrunden. Dessa ger en böljande rörelse genom hästens kropp. Ett tecken på lösgjordhet. Spända eller stela hästar saknar detta böljande. Mjukhet och smidighet är en oerhört viktig egenskap för att en rörelse ska bli vacker. Det är också så att det är oerhört kort tid som hästen står på ett ben. Frambenen står nästan inte alls ensam i backen utan bakbenen går omlott. Se bild till hvger ovan. Bakbenens tid ensam i backen hinner man faktiskt se Man hinner se den tid då hästen står på bara ett bakben. Det kan mer bero på att frambenens aktion är högre och kommer längre från backen. Däremot ser det ut som om hästen har tre ben i backen i arbetstölt. Jag tror inte att alla ben har lika stor tyngdpunkt. Det ena bakbenet hinner gå upp på tå innan det andra har hunnit landa ordentligt. Vi ska nogsamt följa ett exempel på en töltigångsättning av Johan och Askur. Här har Johan gjort en halt och ryggat några steg. I ryggningen som i det här läget är samlande eftersom Askur tar kortare steg bak än fram, blir bakbenen ordentligt vinklade. Se den fint välvda och rundade överlinjen som hela tiden är på plats. Vidare ett steg ryggning till Nu är alla benen oerhört tätt ihop. Vad händer om man fortsätta de samlande hjälperna? Askur börjar trampa diagonalt sakta framåt.
Sakta framåt steg för steg Det finns bara en högre grad av samling och det är piaff på stället. Då räknar jag inte in rörelserna över marken eller levaden. Det är när hästen med väl krökta bakben välver sin överlinje och "sätter" sig med böjda framben som hålls ovanför backen. Hästen ska här sitta kvar på ryttarens kommando. Askur går här inte in i en levad utan tar mer ett litet språng uppåt. Men med lite mer träning får vi nog snart se det också. Hur ska vi nu härifrån komma fram i tölt? Jo vi minskar på de samlande hjälperna ger tecken framåt. Hästen bjuder nu framåt , ej längre uppåt, resningen är bibehållen och manken hög. Det ska kännas som om hästen bär mycket vikt på bakbenen och går på tå framtill. Ett visst diagonalt rörelsemönster kan här urskiljas. Vissa hästar blir mer laterala i samling andra mer diagonala. Efter några steg är takten helt ren med fantastisk aktion och form. Redan efter några steg orkar inte hästen hålla den samlingen längre. Tölten är fortfarande visserligen underbar. Uppförsbackekänslan är mycket stor. Viktigt att hästen hela tiden behåller lösgjordheten så att den kan bölja i hela kroppen. Spänner sig hästen kan det visserligen fortfarande bli stora rörelser men stela och hästen ser ansträngd ut på ett negativt sätt. Ska vi verkligen begära att hästarna ska gå så här i 250m i ett tölt T1-program eller V1. För att inte tala om finalen där hästen i 1km ska gå i arbetstölt. Dags att tänka om?!?! Ökat tempo töltNär hästen ökar tempot i tölt ökas också steglängden. Bakbenen träder djupare in under hästen. Hästen ger inte längre intryck av att stå på tre ben utan tiden på ett ben är mera markant.
Här kan man tro att det ligger passtakt och lurar eftersom frambenets kota har gott och väl passerat frambenets knä. Så är det inte för hästen har vid det här laget stått så länge på bakbenet att nästan all vikt är förskjuten dit. D.v.s. bakbenet har inte precis landat. Att hästen bär vikt på bakbenet ser man på den sänkta kotan. Det diagonala frambenet är också rakt och på väg att lämna backen. Kameran hinner helt enkelt inte med i detta höga tempo. Dessutom är det så att när frambenets kota är på sin högsta punkt behöver det inte längre vara när hoven är rakt under framknäet. Hästar med stora framåtgripande rörelser fortsätter att stiga uppåt med kotan efter att de har passerat sitt framknä. Takten är fortfarande ren på dessa hästar.
När hästen kan skjuta på ”framåt-uppåt” då har vi rätt balans i den ökade tölten. Hästen är mjuk i kroppen och böljar framåt. Skulle hästen ge ett intryck av att falla på framdelen, sänka nacke och hela bogpariet blir inte rörelserna lika framåtgripande. Här kommer givetvis hästens egen talang in men det ligger mycket ridskicklighet bakom att visa en tekniskt riktig ökad tölt. En god teknik i haserna
är önskvärt för att kraften
framåt-uppåt ska bli maximal. God vinkling ger
smidigare tölt.
Vissa hästar har så stora rörelser att framhovens sko tenderar att slå i den egna armbågen. Det vill vi givetvis inte ska hända och i de allra flesta fall viks hoven något utåt. Se bild tidigare ovan.
Man ska inte stirra sig blind på hästens hållning och frambensaktion. Den riktigt goda tölten sitter i hur hästen arbetar med sina bakben och höfter. Har hästen en god exteriör och stora rörelser blir det vackrare att se på men ridtekniskt kan även en häst med mindre rörelser och sämre exteriör röra sig på samma sätt även om det inte blir lika vackert att se på. Hästens halsansättning är också viktig. Ni kan själva fundera på vad som är bäst i ovan nämnda exempel. Johans ridning, Halastjärnas rörelser eller hennes exteriör. << Tillbaka till ridteknik © Landsberga islandshästar |