Överlinje i olika gångarter

När man tävlar på islandshästar används ofta sträckande rörelsemönster. Det vill säga vi vill att hästarna ska ta ut rörelsen i förhållandevis höga tempon, undantaget är arbetstölten. Trav och galopp visas ofta i medeltempo, skritten i ökat och tölt i både arbets, medel och ökat tempo. Målet är att hästen ska kunna öka upp tempot och behålla bärighet och form.

God framåtbjudning och lätthet ska prägla en riktigt bra trav.

Hästen ska välva sig under ryttaren med lång överlinje. Formen ska förbättra gångarten. Är formen för djup och låg är hästen kvar på framdelen, är formen för hög sänker hästen ryggen och knäpper bara av i nacken. Varje häst har sitt läge där formen är bäst. Desto längre i sin utbildning hästen har nått desto mer rest kan den gå. Hästens exteriör spelar här stor roll. Har hästen en väl ansatt hals är det naturligtvis lätt för hästen att gå i rätt form.


Gott sväv tyder på god spänst. Ger ofta ren takt.	Skillnaden i formen i trav och tölt ska inte vara så stor.

Välver hästen sin överlinje på rätt sätt kommer det en eftergift. Detta gäller även för galopp. Mer om det senare.

Här har vi en yngre häst under utbildning. Träning på volter, böjövningar i bålen och så småningom rakt fram iolika tempon kommer att stärka överlinjen.

Han har fantastiskt stora rörelser men måste ännu gå i en lite lägre form.


Bitvis kan det bli lite 4-taktigt men det är inget att oroa sig för.	Vi oroar oss nästan mer att han ska knocka sig själv.

I galoppen är formen densamma. Bitvis ännu lägre. Det verkar som om de flesta hästar när de finner ett lugnt tempo i galopp tycker om att sänka sig. Kraften och framåtbjudningen är nu under full kontroll.


Är hästen hela tiden lätt i handen och lydig för de vändande hjälperna gör det inget om den blir lite djup.	Givetvis blir svävet svagt i detta lugna tempo. Viss 4-takt anas också.

Här gäller samma som för traven. Den ännu inte färdiga formen leder ofta till lite fyrtakt. Men som ryttare känner man tydligt den välvda överlinjen och hästens mjukhet i innersidan. Tempot behärskas mer eller mindre i maggropen på ryttaren.

Formen inte stabil

I arbetstempo i tölt är formen ännu inte stabil. Men detta arbete är grunden till att sedan kunna börja med arbetet att vinkla i haserna i arbetstempo.

Välvd överlinje

Se den välvda överlinjen när hästen belastar sitt yttre bakben. Detta är kanske inte tidningsfotografernas favoritläge men jag tycker att det är vackert. Även i motljus!

Tölt liksom alla andra gångarter utgår från bakbenens aktivitet. I arbetstölt ska känslan av sänkt bakdel tydligt framgå. Eller snarar välvd överlinje med bibehållen resning. Det är inte många hästar som klarar av att gå så någon längre sträcka i arbetstölt. I en tempoökning däremot är det mer vanligt att man ser detta. Naturligtvis har hästens naturliga talang stor betydelse för hur vackert det blir men även en mindre begåvad häst kan ge sin ryttare stor fröjd. Känslan av sänkt bakdel och motorbåtsstart är uppenbar. På riktigt bra ekipage ser man tydligt hästen framåtbjudning och väntan på ryttarens order.

Här i ett underbart utryck av Maria Berg och hingsten Kolgrimur från Slätterne.

Det är ju så att man tappar andan! Jag tackar Annika Hagstedt så mycket för fotot.

Man brukar säga att man vill ha mer hals ovanför tygeln än under. Johan visar här vad som menas. Hästen tar kommandot ett ögonblick och försöker öka farten.

Vid förhållningen svarar hästen visserligen med att dämpa tempot men formen går förlorad. Vi får mer hals under tygeln.

Kontroll över tempot är det viktigaste i hästutbildning. Sedan kommer riktningen. Då först kan man börja arbeta med gångarterna och formen.

Nu kan vi också se det vackra uttrycket vid belastning på ena bakbenet.

Nya influenser som kommit in i islandssporten är att ställa hästen i en position som sträcker ut överlinjen . Johan och Askur visar här hur det går till. Med ledande tygel böjer Johan Askurs hals nedåt.


Med foten ber han Askur träda djupare och djupare inunder sig.	Eftergift på tygeln som beröm.

Hästen sväller som en ballong uppåt med ryggen och sträcker ut muskler längs hals, överlinje och bakben.

Kan själv!

Askur kan detta själv. Att stå som en ballong

Han står här en stund utan problem och tuggar lite på bettet. Det kanske rent av är behagligt. Så länge inte hästen spänner sig eller blir rädd är detta gynnsamt för överlinjens muskulatur. Förbereder hästen för att trampa inunder sig och hålla balansen.

<< Tillbaka till ridteknik