Landsberga blev en kungsgård redan i mitten av
1300-talet. Senare blev dock gården kyrkogods och var en tid bostad
åt ärkebiskopen i Uppsala, samt även avelsgård
för kreatursskötsel. Namnet på socken Biskopskulla härleder
sig därifrån.
Godset drogs åter till kronan vid reformationen
och förlänades senare av konung Gustav Vasa till riddaren
Nils Warg. Förläningen omfattade huvudgården samt Landsberga
by. Gården blev frälsegods och förblev så fram
till Karl XI reduktion då kronan tog gården i besittning
ännu en gång. Gården anslogs som översteboställe
i Upplands infanteriregemente.
År 1796 mottogs Landsberga av generalmajoren Adolf
Ludvig von Schwerin, som tillsatts som chef vid Uppland regemente. Den
gamla huvudbyggnaden utdömdes som människobostad och von Schwerin
lät på dess plats uppföra en ny byggnad efter ritningar
av arkitekten Gustaf af Sillén som var fortifikationsofficer
i indelningsverket. Den nya byggnaden var klar 1801. Byggnaden har karaktär
av palladiansk villa med en åttakantig rotunda i mitten som får
överljus från en glasad lanternin.
Mot slutet av 1800-talet upphörde indelningsverket och egendomen överfördes till Kungliga Domänstyrelsen, senare Domänverket, och idag förvaltas egendomen av Statens fastighetsverk. Gården har arrenderats av familjen Sandqvist sedan 1888. Den förste arrendatorn, Henrik Sandqvist, uppförde mot slutet av 1800-talet de flesta av de i dag existerande ekonomibyggnaderna.