|
Från Jonas Bring Som säkert alla förstår är det så att alla
domarkommentarer inte skrivs ner. Följande bidrag kommer från
Jonas Bring och han påstår (i alla fall) att han hört
detta från en manlig kollega: Jonas har också hört hur man tacklar andra svårbedömda situationer Antingen så här: "Är detta en gångart eller ett taktfel?" I krissituationer så här: "Jag fattar ingenting för jag heter Jonas Bring." Naturligtvis blir man avundsjuk på en sådan ursäkt. Från Åse EricsonÅse berättar här om sitt domarliv. Som en avslutning då hon har bestämt sig för att sluta döma. Det här och många andra spännande saker skriver hon om på sin hemsida http://www.aseericson.se/ Jag rekomenderar ett besök. Här följer Åses berättelse. Vad dramatiskt det låter. Nu slutar jag döma. Rena rama kvällstidningsrubriken. Men i praktiken har det varit så länge. Sedan jag skaffade gård och hästföretag för 11 år sedan har jag inte haft tid och råd att åka runt och döma på helgerna. Visst har jag dömt strötävlingar och hjälpt lokalklubben Frigg men inte så många så jag kan leva upp till det antal tävlingar en domare ska döma för att vara kvar i SIF´s register. Och det är orättvist mot alla dessa ideella själar som sitter och ringer runt när man redan i princip vet att man inte kan ställa upp som domare. Inte rättvist mot ryttarna heller, man behöver rutin och uppdatering i regler och bedömning. Lediga helger är få när man har gård/företag med djuromsorg och med tiden har jag börjat värna helgerna en smula. Inte för att det inte är roligt att döma. Det är kanonskoj att studera hästen och ryttaren, att hitta rätt poäng för takt, tempo, aktion, form, ryttarens inverkningar. Att rangordna rätt. Regeltolkningar är mindre kul men en del av dömandet det med. Det var sannerligen inte lätt att mejla till kansliet och säga, - ta bort mig från domarlistan. Jag har varit domare i närmare 25 år och arbetat många år ideellt som sportordförande, tävlingsansvarig för sekretariat, tagit fram tävlingsblanketter, översatt FIPO, arrangerat seminarier. Det kändes tungt. Jag gick min (och SIF´s) första sportdomarkurs för Thorvaldur Árnason sommaren 1980. Min bakgrund var då att jag suttit domarsekreterare en gång åt Peter Mesch samt att jag börjat tävla själv. Det räckte på den tiden! Jag fick åka långt för att öva. Jag åkte till Norge och satt sekreterare åt Ambjörg Dahl, Skåne och Hallstavik blev det, vår som höst utöver Göteborgstävlingen. Genom åren har det blivit många kurser, seminarier och examinationer med Ambjörg Dahl, Peter Häggberg, Erik Andersen, Marlise Grimm, Sveinn Jónsson, Johan Häggberg, Lena Lennartsson m fl. 1984 kom den första svenska utbildningstrappan som sedan utvecklats genom åren. Då hade den fyra steg: sekreterare, lokalklubbsdomare, nationell och internationell domare. Idag har FEIF tagit över den internationella examen och regionaldomarstatus finns i Sverige. Länge var jag lokalklubbsdomare. 1991 blev jag examinerad som nationell domare ihop med Lena Lennartsson, Ia Lindholm, Nina Keskitalo. Det var första gången nationella domare examinerades, tidigare tilldelades domarna titeln genom lång och gedigen erfarenhet samt internationella meriter. 1980 översattes för första gången tävlingsreglementet IPO (Islandpferde Prüfung Ordnung - numera FIPO) till svenska av Annika Granberg-Knauss. Det fanns då bara på tyska, det tog rätt många år innan engelskan blev ett accepterat språk i FEIF. I början var tolkningsrätten alltid på tyska språkets sida om det skiljde sig mellan engelskan och tyskan i reglementet. När jag började döma gick skalan från 0-15 och i grenen tölt dömde man takt separat med skalan 0-5. Med åren har man fått ställa om sig. Dubbel faktor på arbetstölten eller inte? Dressyrprogram från Lätt B2 till G1b till kür till freestyle till ingenting. Stilpass tillkom på prov EM-81 i Larvik och antogs officiellt 1983. Lätta klasser kom det svenska regler om 1986, barn- och ungdomsklasser tillkom. Ska det vara med eller utan sits- och inverkningar? Senare ordnade FEIF internationella ungdomsregler (FIRO). Gaedingakeppniregler översattes till svenska 1989 och även om det ännu är trögt så finns det några utbildade domare. TREC har tillkommit, det tror jag kan bli en riktig höjdare med tiden för bredden inom sporten. Danska tävlingsformen ALRID påminner om TREC men slog aldrig riktigt igenom i Sverige. Översatte reglementet gjorde vi i alla fall! IPO blev FIPO 1989 och poängskalan ändrades till 0-10 som idag. Islänningarna har ju inte alltid anammat FIPO rakt av så efter skalbytet dömde isländska domare på besök i Sverige fortfarande efter 0-15-skalan i huvudet och hade en matematisk lathund på papper i handen som sade en poäng mellan 0 och 10. Nu blev det också fri gångartsföljd i fyr- och femgång och ovalbanans storlek ökade från 200 m till 250 m. En internationell domarhandledning arbetades fram. Tävlingslicensen infördes i SIF och kvalificering provades för första gången till SM. Allt hände 1989. 1993 dömde vi Tölt T2 första gången, det kallades för “kärringtölt” ganska länge. Det dröjde nog ända tills Ylva Hagander och Mökkur vann VM som det försvann även om några fortfarande muttrar . Det är fantastiskt att få ha varit med denna långa resa och jag kommer inte att sluta åka på tävlingar. Jag har varit på alla EM/VM sedan 1981 och bara missat något enstaka SM genom åren. Så läktarplats lär jag värma i fortsättningen också. Bilden från NM i somras får mig att minnas alla störtregn man genomlevt med domarblanketter i upplösning, sekreterare med iskalla fingrar och inte en blyertspenna inom räckhåll och obefintliga miniräknare eller snabbtabeller. Domarsiffertavlor i olika fiffiga konstruktioner, stekheta dagar under parasoll med brännskador på hjässan eftersom jag vägrar keps, otaliga kanelbullar och halvvarmt kaffe. Men det har varit jäkligt roligt, Tack alla slitvargar till arrangörer som jobbar hårt för att ordna tävlingar åt ryttare. Välkommen att skicka in fler bidrag till denna sida! Sänd dem till lena@landsbergaislandshastar.se |