Artikeln nedan skrevs våren 2004.
Mycket diskussioner förekom huruvida en häst skulle
eller borde eller till och med kunde gå i en mer rundad
form i tölt.
Artikeln publicerades i Svenska Islandshästförbundets
medlemstiding Islandshästen och även översatt till
danska i Danska Islandshästförbundets medlemstidning
Tölt.
Kan en häst gå i form i tölt?
En fullständigt onödig fråga kan man tänka. Naturligtvis kan en häst gå i form i tölt. Frågan är egentligen felställd. I vilken form kan hästen gå i tölt?
Ha överseende med mina schematiska bilder. De försöker inte efterlikna verkligheten i detalj utan ge en bild av de frågeställningar som dyker upp vid töltridning. Jag väljer att tala om oss islandshästmänniskor som vi och jag är fullt medveten om att vi har olika åsikter. Det jag menar är de strömningar och diskussioner som vi haft genom åren.
Vi måste bestämma oss vad som är en bra töltform. Inspirerad av förra numret av Islandshästen tyckte jag att det var hög tid att ställa denna fråga som har bekymrat mig så länge. Vi pratar om form i alla gångarter och vi kan slå upp i vilken ridhandbok som helst och få förklarat för oss vad en bra form är. En bra form ska göra hästen hållbar heter det. Skona hästens framben så att vi som ryttare inte belastar dem för mycket. Teoretiskt är detta inte så svårt att förstå.
I praktiken är det mycket värre. Vi behöver bara slå upp debattsidorna i Ridsport och det dyker ständigt upp diskussioner vad som är bra form. Där gäller det dessutom 3-gångare. Om de inte de kan enas hur ska då vi lyckas?
I detta läge finns bara en sak att göra. Välja trovärdiga källor och försöka lära sig så mycket som möjligt. Jag har valt att försöka reda ut begreppen med vad som är en bra överlinje. Jag valde att diskutera detta med Katrin Wallberg som tagit riddarprovet inom Akademisk ridning på sin islandshäst. (se tidigare nummer av islandshästen) Valet föll på henne till att börja med två orsaker. I akademisk ridning prioriterar man verkligen överlinjen. Inget annat får gå före. Alltid samling innan tempo. Kanske ligger det inte så nära traditionell islandshästridning men det var ju överlinje jag ville lära mig om. Dessutom har hon en islandshäst. Hon har visserligen inte töltsatt honom men hon har ridit tölt på andra islandshästar. Det tredje alternativet upptäckte jag var att Katrin synnerligen generöst bjuder in till diskussion och delar med av sina kunskaper.
Vad fick jag då ut av detta? Många timmars prat utan varken mat eller dryck (stackars Katrin) mynnade kortfattat ut i detta. Olika muskelgrupper påverkar överlinjen. Jag väljer att förenkla och delar in hästen i tre delar. Från nacke till manken. Från manken till bäckenet och slutligen från bäckenet ner till bakbenet. Hästen ska arbeta med avslappnade muskler. Motsatsen är spända muskler. Spända muskler kortar av sig och ger en kortare överlinje. Förutsättning för samling är alltså avslappning. Detta känner vi igen som lösgjordhet.
Bild 1
| Detta är en teoretisk bild av vad som kan vara god form i tölt. En häst som samlar sig ska utföra följande. Bäckenet ska vinklas bakåt. Se pil. Ryggmusklerna sträcks ut (muskler = röda linjer) och detta kan man känna när man rider. När hästen bär vikt baktill lyfts framdelen upp vid manken. Halsen ska vara utsträckt med förhållandevis rak halskotpelare. Hästen använder sina bukmuskler för att välva överlinjen. Till höger ser vi Katrin visa piaff med lång överlinje. |
Den traditionella töltformen är en häst som rör sig med välrest nacke. Halsen är ofta lite överrest "går upp som en skorsten" på hästen. Detta dilemma att länga överlinjen tror jag många islandshästryttare har känt och Katrin berättar att hon fick ägna oerhört mycket tid åt att få sin islandshäst att länga överlinjen. Hon har sett samma problem hos många islandshästar. Kan det vara så att aveln har gynnat denna resning och en lätthet att korta av sina muskler/spänna sina muskler? Intressant frågeställning? Hennes erfarenhet är stor inom att samla olika hästraser och hon har inte upplevt detta problem lika stort hos andra raser.
Vi islandshästfolk kallar detta välrest och ibland även flott även om de buktande underhalsarna har bekymrat oss. Vi har dessutom blivit så vana att det ska vara så att man nästan blivit hemmablind. En häst som går överrest kortar av sin överlinje i halsen och ryggen.
Bild 2
Bild 2 är en typisk töltform. Vad gäller bäckenets lutning finns här stora frågetecken. Vi har många islandshästar som i sig självt har ett mycket stupande kors. De kommer djupt in under sig men har de vinklat sitt bäcken bakåt? Förmodligen inte. Det antagandet kan man ta utifrån det faktum om att halskotornas S-form beror på kortade muskler i halsen ovanlinje. Om musklerna i halsen är kortade blir följden av detta att även ryggens muskulatur blir spänd. Ryggens muskler drar då fram bäckenets främre del och hindrar det från att tippas bakåt. Å andra sidan eftersom islandshästar ofta har stupande kors kanske bäckenet inte fungerar riktigt lika som på tregångare.
Oavsett hur det är så har vi nog alla sett hästar i denna form. Rörelserna från en sådan häst kan vara mycket stora och imponerande. Vi har också uppskattat denna form och senast på VM gick många hästar i denna form.
Den allmänna uppfattning bland oss islandshästryttare är att hästen är aktiverad i sina bakben. Ofta används sluta för att komma igång i tölten. Det kan ge ett vinklat bäcken, lång rygg men sen är det frågan vad som händer. Katrin är inne på att det blir för ansträngande för hästen.
"Hästen tippar bäckenet bakåt och sätter bakbenen långt inunder sig, men den "samlar" sig mer bakifrån än vad den har styrka/smidighet till att bära upp, vilket resulterar i att rörelsen ej går genom överlinjen, utan hästen överlinje "kollapsar" vid manken."
Detta kan vara en förklaring. Hon känner igen fenomenet vid träning av skolgaloppen.
 |
 |
| Skolgalopp med vinklat bäcken men överlinjen har "kollapsat" vid manken. | Skolgalopp med bibehållen överlinje. |
Att forma hästen i tölt har på senare år blivit något som många ryttare ägnar sig åt. Tyvärr är det inte så vanligt förekommande på tävling. Det kan bero på flera saker. Det är svårt att bibehålla formen under någon längre tid. Dessutom bygger vårat bedömningssystem att man prioriterar rörelse före form och de som är bra att rida enligt bild 2 modellen lyckas mycket bra på tävlingsbanorna. Ska du utnyttja hästens rörelsemönster under tävlingsformer maximalt hamnar många ryttare där.
Det vi kunde se på senaste VM var att det finns ryttare som försöker göra något åt detta. En ridning med aktiva bakben utan överdriven resning. Men handen på hjärtat gick egentligen någon häst utan att vara kort i halsen?
Är det verkligen våran idealtölt?
Bild 3En töltform som vi mer och mer börjar se. Hästen är förmodligen vinklad i sitt bäcken. Ryggen är förmodligen ej helt avslappnad även om den är något aktiverad. Halsen är för kort och rest i sin form. En S-formad halskotpelare men inte synbart spänd underhals (eftersom halskotpelaren är böjd i sin nedre del måste några muskler spännas) När halskotpelaren blir S-formad så får man en synbar sänkning av överlinjen ovanför manken. Hästen är ej hög i sin manke och vikten är fortfarande kvar på framdelen. Är detta rätt väg att gå?
Töltformen på bild 3 kan man lite elakt kalla för avknäppt nacke, men om bäckenet är vinklat bakåt är det inte så tokigt ändå. Felet är att hästen får gå med för kort och hopdragen hals. Om bäckenet och bukmuskulaturen är rätt så är mycket vunnet. Största svårigheten tycker jag är att avgöra hur hästen arbetar med sina bakben. Det finns en gemensam komponent mellan alla dessa töltformer. I alla exempel så är hästen djupt under sig med sina bakben. I ett tänkt exempel är även tempot i den samlade tölten mycket behärskat och lika för alla bilderna. Dvs. hästen har kommit så långt att den vilar i steget och sträcker ut sina bakben oavsett bäckenets vinkel. Nu är jag ute på tunn is. Den kritiske läsaren inser nu att jag är ute och spekulerar. Det är också det som är meningen med detta. Vad VET vi egentligen och...
VAD VILL VI UPPNÅ?
 |
 |
| Här är momentet i tölt då hästen bär vikt på bakbenet. Halsen är lite för kort för att överlinjen ska kunna vara helt utsträckt. | När frambenet sträcks ut för landning har hästen möjlighet att använda sin överlinje utan att falla på framdelen om bakbenet fortfarande bär. |
Att få hästarna att välva sig och "lyfta" vid manken när man rider kräver samling. Tempot får alltså inte vara för högt. Hästen på töltbilderna är inte särskilt samlad och tempot strax över korrekt arbetstempo. Enligt Katrin är han alldeles för rest dvs. för kort i halsen för att kunna använda sin överlinje rätt. Om vi ska kunna forma våra hästar rätt måste vi först länga överlinjen. På töltbilderna är hästen fortfarande kvar på framdelen, för kort i halsen med S-formad halskotpelare. Vinklar i has, och knäled men har ej vinklat bäcken. Problemet med att om hästarna trampar långt inunder sig i tölt så blir stegen blir ganska långa. Långa steg är svårt i samling. Frambenstegen blir naturligtvis lika långa och hästen tar emot sig och faller fram på framdelen.
Nu kändes trots allt tölten ganska bra när jag red. Hur kritiska ska vi vara egentligen? Anledningen att det kändes bra kanske mer berodde på att hästen kändes lös och lydig och ren i takten. Har lätt att komma i passtakt men hittar man rätt form och energi så brukar det ordna upp sig. Någon större samling klarar vi ändå inte av så det var inte målet. Vi är nog många som upplevt problem med passtakt när vi försökt samla för mycket. Frågan är om vi har samlat på rätt sätt?
Ni som letar upp tidigare nummer av Islandshästen kan se hur Atli berättar om att jobba tölten i lång och låg form. Detta är kunskaper som kommit de senaste åren men har inte utvecklats färdigt ännu. Vi lär ut hur man ska göra men vet vi egentligen vad som händer? Finns säkert massor av människor som vet mer än mig, jag försöker bara beskriva de strömningar som jag kan känna av och även själv skvalpar med i. Artikeln om Atli beskrev något som tidigare ej uppmärksammats i text. Kom som hand i handsken i mitt huvud eftersom många tankar kretsat kring detta.
Efter jag läst artikeln har jag dock fördjupat mina egna kunskaper. Tölt i lång och låg form. Så långt är allt gott och väl. Problemet är att även där kan hästen gå med S formad halskotpelare och spänd hals även om det för ögat kan se ut som om hästen sträcker på halsen. Katrin visade bilder på hästar i trav som gick i rätt och felaktig variant av låg form. Tyvärr kände jag mig mest bekant i den felaktiga. Visserligen aktiverar vi bakbenen och hästen sträcker ut ryggen något men den kommer aldrig att växa vid manken. Försöker man resa upp en sådan häst så kortas omedelbart halsen, underhalsen putar ut och överlinjen har gått förlorad. Jag är mycket intresserad av detta. Vi är inte tillräckligt kritiska. Ytterligheten av att medvetet rulla ihop hästen i en S-formad låg form kallas för "Roll Kur" och används av vissa dressyrryttare.
Jag vill tillägga att tölt som på bild nr.1 har jag aldrig sett. Vet ej om det är möjligt att rida i tölt korrekt i denna form. Enligt Katrin skulle det bli mycket jobbigt för hästen. Mera arbetsamt än i trav? Ja eventuellt eftersom hästen inte har det diagonala rörelsemönstret. Detta är orsaken till att hon inte har haft något intresse av att töltsätta sin islandshäst. Hon skulle aldrig "offra" överlinjen. Men en vacker dag så kanske hon känner att hennes häst är mogen.......
Vi ska tillägga att detta är oerhört mycket mera arbetsamt för hästen än att trampa på stället och korta steget. Det kallas ibland felaktigt att samla hästen. Vi kan se det ofta bland islandshästryttare, inkluderande mig själv. Det är vinklingen av bäckenet och halsens utsträckning som måste ligga till grund för att kalla ett arbete för samlande om vi nu ska vara lika noggranna som de akademiska ryttarna. Det får var och en ta ställning till. Jag använder mig av deras kunskap för att belysa vårat problem.
Jag tror att detta behöver diskuteras och dessutom måste alla ryttare som utbildar hästar kritiskt och visserligen också positivt granska sitt och andras arbete. Vi kan öka våra kunskaper via andras ridstilar men vi måste finna vår egen väg.
<< Tillbaka till ridteknik
© Landsberga islandshästar